23

Har märkt att jag ofta inte är som "alla andra" i min ålder (men vem är det egentligen?). Det känns som att jag alltid missar så otroligt mycket. Jag vill ju vara där, vara med. Men jag ångrar mig alltid i efterhand. Längtar mer fram tills där åldern är lite mer och dit där jag ska skapa mitt eget hem. Men jag har en plan, jag har en väg, jag vet hur jag ska gå. 

22

Dagarna rinner undan galet snabbt. Jobbar halva dygnet och sover andra halvan. Är aldrig ledig. 
Men har märkt att jag verkligen älskar mitt jobb, så det är okej. Planterar om tomater och lägger lappar i burken med fina saker att komma ihåg när året är över. Jag kommer behöva det. 

21

Är sådär extremt oansvarsfull och lever på ca 18 kronor i månaden. Försöker hinna med allt men det finns annat som lockar mer. Vet inte riktigt hur man gör för att orka vara vuxen jämt och ständigt. Det är ju absolut inte lika kul som alternativet

19

Inte mycket nytt att komma på när livet i princip står stilla. Ligger på stand-by medan kroppen försöker repa sig bäst den kan. Anar ett mönster, upprepar sig år för år, månad för månad. Planerar om livet. Har en ny plan. Den kommer fungera, hoppas jag i alla fall. Den måste fungera, det är min allra sista utväg. 

18

Jag mest stickar på min alldeles egna udda halsduk och önskar jag hade en kropp som fungerade. En kropp som inte får mig att bli svimfärdig när jag reser mig upp från sängen på morgonen. Men så är läget och det är bara att acceptera. Jag har inget plugg för första gången på ungefär fem år och känner mig oändligt rastlös men samtidigt galet fri. Alltid något som inte stämmer. Men det är så det är, livet. Antar jag. 

17

Och allt gick åt skogen. Så det är bara att göra en 180 och komma på nya drömmar att leva mot. Det fungerar det med. 

16

Kan inte riktigt komma ut den här svackan. Kan inte riktigt få bort känslan av att springa och springa men aldrig hinna ikapp. Att det alltid händer saker jag inte kan kontrollera. Vet inte hur jag ska kunna slippa det, hur det ska kunna kännas bättre? 
Och just nu är jag mest bara helt tom. Sömnbrist som heter duga och ett huvud lika tungt som ett ton. 

15

Har inte mycket mer att säga än att livet är helt galet stressigt just nu. Sjukt, att det alltid känns som att mer saker trillar in när man redan har tusen grejer på att göra-listan. 
Längtar till efter den 18 april. Då ska jag ha min första pluggpaus på år. Var det inte skola så var det körkortet eller andra utbildningar att läsa på till. Men efter påsken är det bara jobb som gäller. Ljuva liv, osv. 

14

När man får höra alla stora nyheter på omvägar. Hjärtat skrumpnar ihop för jag vet helt plötsligt hur lite jag betyder. Och hur lite hen betyder för mig. 
Alla minnen finns kvar och vi kommer med all säkerhet ses flera gånger om men det kommer nog aldrig bli som förr. Hen var min familj, en gång i tiden. 
Men det var länge sen nu.
Nu står jag istället mycket mer ensam och naken. Och inombords river den eviga ångesten och osäkerheten.  
Varför kan jag inte bara få vara 20 och dumt ovetande? 
RSS 2.0